Så vacker!


Med tanke på mitt förra inlägg. Jag verkade så osäker och missnöjd på mig själv. Vissa stunder blir det så. Jag vet att Robin älskar mig för den jag är. Fast jag vill göra det roligt att prova kläder igen, jag vill känna mig riktigt fin.
Jag tror det blir lättare att ta sig an den mer aktiva livsstilen när vi flyttat til huset faktiskt. Jag tror och hoppas det. I vilket fall som helst så kommer det förr eller senare ordna till sig med viktminskningen. Det är ju bara två månader sedan jag födde Noah och borde ju inte begära för mycket ännu.  Från och med imorgon har vi bara tillåtelse att äta godis en gång i månaden. Det bestämde vi redan för ett tag sedan, och det känns som ett bra beslut. Man stoppar i sig så mycket onödigt.

Två månader gammal fyller mitt lille charmtroll Noah idag. För två månader sedan var han alldeles nykläckt.
Satt just och tittade på lite bilder från förlossningen och fick då se bilden där jag för första gången fick en ordentlig titt på vårt lille underverk. Han är så vacker, så oerhört vacker! (En av bilderna från födelsedagen)



Jag tror förvisso att alla föräldrar tänker så om sitt/sina barn, och jag är verkligen stolt över vår son.

Idag blir det projekt: Fixa lägenheten. Idag ska vi ta ner alla tavlor och hatthyllan och spackla och måla igen hålen. Kan vara klokt att göra det i god tid.

Jag längtar verkligen tills vi färdigställt vardagsrum och sovrum i nya huset. Kommer lägga upp före och efter-bilder. Vi tänkte besöka nuvarande husägare om någon vecka och höra om det är ok att vi kommer in någon vecka tidigare och tapetserar och målar. 

Nu ska jag försöka sova en stund till. Varit uppe i snart tre timmar nu, och mer sömn skulle verkligen vara att föredra. Robin börjar ju jobba imorgon igen, och då blir det inte den avlastning jag haft nu de tre senaste veckorna. Dags att återgå till vardagen igen.

Vi hörs senare idag!





Hur får jag bort spärren?

Vigseln mellan Marina & Kalle var så vacker! Inte kunde jag hålla tårarna tillbaka när jag såg min fina vän Marina komma in i kyrkan, strålandes av glädje och slående vacker i sin brudklänning. Det är så fint att se henne så lycklig med sin numera äkta make.

Jag vill gärna lägga upp en bild på brudparet här i bloggen, men inväntar godkännande från Marina innan jag lägger upp något. Jag vill ju inte publicera bilder utan att den/de som figurerar på bilden inte godkänt först. Förhoppningsvis dyker det upp en bild imorgon.

Vi spenderade kvällen i Nymölla med en liten hungrig son. Vi kom hem vid 21:30 och har sedan dess hunnit natta Noah och nu sitter jag och maken vid datorerna och pysslar lite. Egentligen borde jag sova, för jag vet att Noah kommer vakna om ett par timmar och vara hungrig igen. Även om jag önskar mig en hel natts sömn, vill jag inte byta bort mammalivet för något i världen. Att man kan älska någon så mycket som jag älskar min son, som jag älskar min make, trodde jag inte var möjligt.

Ett liv utan dessa två är otänkbart. 

Funderar fortfarande kring det här med annan bil.. Hoppas det löser sig så att vi kan skaffa större bil utan att försätta oss i ekonomisk kris. Prioriteringa är det väl som gäller, förvisso.

Har lite funderingar på att börja med LCHF-metoden för att minska i vikt. Eller någon annan typ av diet som leder till hälsosammare kosthållning i övrigt. Sålänge jag ammar Noah kommer jag givetvis inte påbörja någon diet, men sen så.. Snubblade in på en blogg om just den dieten och läste om en tjej som gått ner över 30 kg med hjälp av dieten. Jag har ingen motivation, känner jag. Jag vill så gärna gå ner i vikt och vet att jag skulle trivas bättre med mig själv om jag verkligen tar tag i det och genomför viktminskningen. Varför gör jag inte det när jag vet hur mycket bättre jag skulle må efteråt? Det är just själva starten som är svår. Tjejen i bloggen klarade det, andra har klarat det. Varför har jag spärren? Periodvis känner jag verkligen för att satsa stenhårt på motion och bra kost, men oftast stannar det bara vid tanken. Vill satsa helhjärtat, men ändå kommer jag inte igång. Den vikt jag vill nå är inte ouppnåelig, och genom hårt arbete kan jag till slut sluta klanka ner på mig själv. För nedvärderar mig själv, det gör jag.

Robin blir ledsen på mig när jag talar så illa om den kvinna han älskar. Så fint sagt av honom, och jag vill så gärna göra allt för att inte tala så illa om mig själv. Jag har ju själv satt mig i situationen, jag borde väl kunna ta mig ur den?

Nåja.

Robins sista semesterdag nu (söndag 31/7). Vi vet inte riktigt vad vi ska göra av dagen.


Om 2 minuter är min son 2 månader gammal (kl 00:38). Älskade barn!


På återseende.

Bilbyte behövs

Idag har vi varit iväg och tittat på lite bilar. Det börjar bli dags att byta ut min superpuma mot en rymligare bil. Vi  får ju inte ens plats med hela barnvagnen i bagaget, och det måste vi kunna om vi ska köra upp till Dalarna och hälsa på Robins mormor senare. Att ha liggdelen i passagerarsätet fram fungerar bara under kortare sträckor, då vi inte behöver ha packning med oss.

Problemet är att vi inte har ekonomi för en ny bil ännu. Jag har fortfarande en stor del av lånet kvar på nuvarande bil, och nu när vi snart är husägare också, finns inget utrymme att lägga ut pengar på ny bil. Vi kan ju förvisso byta in min bil och betala mellanskillnaden, men mellanskillnaden blir också hög.

Vi vet helt enkelt inte riktigt hur vi ska göra ännu. Det löser väl sig, som med allt annat.

Jag har lämnat av Robin hemma hos Palle, och Noah sitter och sover i bilbarnstolen ännu. Vill inte väcka honom för att flytta honom till annan sovplats, så han får så sött sova kvar i stolen sålänge.

Snart kommer Sanna hit med sin lille gosse. Ska bli trevligt med lite sällskap en regnig dag som denna.

Tänk om man varit ekonomiskt oberoende, vad enkelt det vore att lösa vissa saker då.. Visserligen är det när man verkligen kämpar för att få ihop till något, som man uppskattar det man har. 

Med det sagt, vi kämpar vidare, för vi vill uppskatta det vi har :)

Långväga besök


Det blev visst något spännande att skriva om.

Min fina vän Anette med sambon Jonas och sonen Lennox kom på besök idag. De bor i Västerås och jag har inte träffat Anette på två år. Så jäkla kul att få träffa henne igen, och dessutom få träffa hennes fina familj!

Noah sov sig igenom hela besöket, men de fick se honom i alla fall. 

När lilleman vaknat till liv här, ska han få lite mat, sen ska vi bylta på honom lite kläder och bege oss till Eko:- en runda för att köpa hem nästa storlek på dinappen till nappflaskan och strosa runt lite. Mycket mer än så händer nog inte idag. Fick ett tips av Nettan för att få en bra nattsömn för lilleman, det ska definitivt provas ikväll.

Det lutar åt filmkväll ikväll också. Synd att inte vädret är lika vackert som det var igår, annars hade det definitivt lämpat sig för en kvällspromenad. Himlen har öppnat sig här idag, vatten så långt ögat kan se. Nä, nu ska jag inte överdriva, men nog är det blött ute.

Imorgon är jag gräsänka över dagen. Då ska Palle kidnappa min make för en speldag hemma hos honom. Då ska jag och Noah roa oss själva hela dagen/kvällen och jag har inte riktigt kommit på hur vi ska fördriva dagen, men det ger väl sig imorgon, förmodar jag.

Vi får se om det blir något mer inlägg idag. Kanske ska låta era ögon vila en liten stund i alla fall? :)



- En vän är en människa hos vem man kan tänka högt -


Sovrutiner?

Det blev ett äppelträd till Alexander igår :)
Vi körde hem till Sanna och fikade och lämnade över trädet. Trevligt, såklart! Vi stannade några timmar faktiskt.
Herrejisses vilken trädgård de har. Har aldrig sett så mycket röda vinbär på ett och samma ställe någon gång.
Utsikten är helt underbar också. Tog en bild, men den gör verkligen inte utsikten rättvis, men SÅ vackert det är där.






Jag lämnade av Robin och Noah hemma, sedan körde jag direkt till Maxi och handlade. Vi grillade lite korv hemma på balkongen innan vi slog oss ner i soffan o kollade klart filmen som vi försökt se fyra gånger redan.

Vid 00:30 hade Noah redan sovit i två timmar, då gick jag och maken också till sängs i tron att vi inte skulle få mycket sömn. Några gånger under natten vaknade Noah, men det räckte med nappen och lite kärlek, sen somnade han om igen. Vid 05:10 fick vi gå upp, då var en liten son hungrig. Nu har han alldeles precis somnat om igen, efter två timmars mys, jollrande och lek. 

På måndag börjar Robin jobba igen efter semestern. Hoppas man kan få lite rutin på lillemans sovvanor tills dess, så vi båda är utvilade när Robin kör till jobbet på morgonen. Vet inte när de små börjar få rutiner med sömn, men jag tycker för tillfället att det börjar gå åt rätt håll. 

Vad dagen har att erbjuda vet jag faktiskt inte riktigt ännu. Har inte några direkta planer, mer än att jag också ska försöka sova en stund till nu.

Uppdaterar mer senare idag när hela familjen vaknat till liv och har då kanske något mer spännande (eller inte) att berätta.

It takes two...


... to tango..
Ja, precis så är det. Nu har jag sträckt ut min hand till två av er och visat att jag finns. Jag vet att jag också varit dålig på att höra av mig, men nu har jag verkligen, verkligen försökt.
När man inte får det minsta entusiastiskt gensvar om att intresse finns att hålla vänskapen vid liv, då tar jag det som att man inte är intressant längre. Kom inte och säg att jag inte försökt upprätthålla kontakten, men som rubriken lyder, it takes two to tango.. 

Ibland undrar jag var på vägen det gick fel, men jag vill sluta undra, jag vill sluta grubbla över det och glädjas över de fina vänner jag har. Jag har mina aningar vad som orsakat detta fenomen för just dessa två, men....

Likt förbannat undrar jag, likt förbannat grubblar jag.


Nu har precis Rebecca varit på besök en kortis och lämnat ett paket blöjor hon hade över. Så snällt. Tack så mycket! En riktigt liten charmig Malcolm hade hon med sig idag också :)

Det lutar åt jakt efter äppelträd till Alexander idag, bättre sent än aldrig. Huvudsaken är att han äntligen får sin doppresent. Kanske Alexanders mamma, Susanna, dyker upp lite senare för att umgås. Det är alltid trevligt, och särskilt med tanke på att våra barn är framtida buddies ( Jo, det har vi bestämt :).

Susanna är en bra vän. Inga förutfattade meningar om andra människor utan god rakt igenom. 

Jag har funderat lite mer kring det här med dopet för Noah. Har förvisso inte ens bokat datum med prästen, men det ska ordnas i dagarna. Det lutar åt ett litet familjedop, inte minst för att vi kommer vara alldeles nyinflyttade i huset då (och det ska fixas en del där), utan också för att det kan bli fel om jag inte bjuder alla vännerna samt att ett litet familjedop låter väldans mysigt.
Får ta en liten funderare till på det.

- Den som inte säger sanningen om sig själv kan inte säga sanningen om andra. -

Kul!

Vad roligt att så många av Er vill följa min blogg!

Jag ska försöka bli flitigare med att uppdatera här, så håll utkik!

Jag, maken & sonen var en runda ut till Nymölla i eftermiddags. Träffade en barndomsvän som var på besök hos sina morföräldrar. Kul att träffa henne. 

Nu är vi åter hemkomna, sonen är nymatad och nu vankas det film med maken.
Vill packa ner allt i lägenheten NU, så att vi får komma till huset och greja. Det är tusen saker som planeras i mitt huvud nu...

Minst..

- Inget här i världen är så rättvist fördelat som förståndet.
Alla tror att de har fått tillräckligt. -




Rödsprängda ögon



Klockan är verkligen past bedtime. Noah har hunnit vakna och få mat ännu en gång.
Dags att få honom att somna igen och försöka få lite sömn själv också. Filat lite på designen på bloggen. Vad tycks? Natti på er!



Uppdaterat.
God morgon världen. Noah sov några timmar och vaknade vid 07:20 då det var dags för matstund. Han somnade sedan om en stund för att vakna kl 08:20. 09:10 väckte jag Robin så han fick byta av mig. Nu har jag fått vila ett par timmar till och känner mig mer som människa. Mer rödsprängda ögon än jag hade imorse får man leta efter :)

Har fått lustiga ryckningar i höger ögonlock också. Inre stress kanske? Det har pågått i några dagar nu och det rycker till ganska rejält från stund till stund. Ser onekligen skoj ut.

Maken har varit snäll och grejat med tvätten idag, så den bör vara klar snart.
Eventuellt kommer Robins pappa ner och hälsar på oss idag, men vi har inte hört något ännu som bekräftar att det blir just idag. Vi filar lite på vad vi ska hitta på idag. Promenad ligger som förslag. Jag skulle vilja köra iväg någonstans när vi väl har möjlighet under Robins sista semestervecka, men vi får se hur dagen artar sig.
Längtar verkligen tills vi är på plats i nya huset och när våra planer på renovering blir genomförda.  Tapet och färger är utvalda till vardagsrum och sovrum. Nog önskar man att vi hade haft obegränsad ekonomi så vi hade kunnat fixa till allt som vi vill ha det direkt, men å andra sidan har vi ju något att se fram emot och jobba oss till :)

Om exakt en månad är sista tillträdesdag till huset. Förhoppningsvis kan vi komma in någon vecka tidigare och tapetsera och måla. 

Och med det inser jag att vi måste tömma lägenheten och städa den också. Vad skönt om man sluppit städningen och kunnat fokusera på huset istället. Fördelen med lägenheten är att killen som ska flytta in här efter oss, har valt att behålla köksbord och stolar inne i köket, samt fåtöljer, bord och filtmatta på balkongen. Bara där slipper vi en hel del arbete :)

Idag blir älskade Noah 8 veckor gammal. Tiden går fort när man har roligt!




//Helene


Hur gör vi med dopet?

En vän till mig på FB skrev idag ett inlägg om att publicera bilder på sitt barn på till exempel FB eller bloggen.
Jag har hela tiden sagt att jag inte ska lägga ut bilder på mitt barn på nätet, men av någon anledning har jag ändå gjort det (slår mig på fingrarna).


Hädanefter kommer bilderna enbart finnas här på bloggen där jag kan kontrollera vilka som ser dom, samt att jag inte förlorar äganderätten på mina bilder. Bloggen är nu också lösenordsskyddad som ni alltså märkt. Tack för tipset Ida!

Dagen har spenderats på resande fot. Vi började dagen med fotografering på Kristianstadbladets kontor för "Hej världen". Därefter körde vi till Ikea där vi kikade lite möbler. Hemma igen vid 18:15. Sedan dess har vi tagit det lugnt i hemmet. Skönt!

Har funderat kring det här med dop för Noah.
Vet inte riktigt hur vi ska göra. Samtidigt som jag vill bjuda in mina vänner till dopet och bjuda på fika efteråt, hade det varit mysigt med dop där enbart familjen närvarar. Jag har varit på tre av mina vänners dop, gör jag då fel som inte bjuder in dom till ett dop med bara familjen närvarandes?

/Helene

Bröllop, husköp och förlossning.

Nu är det verkligen längesedan jag skrev. Senast handlade det om bröllopsplanering, Robins jobb och när vår lille skatt var beräknad att komma.

Denna gången handlar det om bröllopet som ägt rum, husköp och vår lille skatt som har anlänt :)
Robin har numera tillsvidareanställning! De 6 månadernas provanställning var över 18/7 och övergick då till tillsvidareanställning. Underbart skönt!

Bröllopet blev jättebra (båda sa ju ja!) och det är en fin dag att minnas tillsammans med nära och kära.
Efter vigseln var vi ute och åt på restaurang med familj och vänner, och det var väldigt trevligt.
Strålande solsken hade vi 2011-03-05. Den första soliga dagen på länge.


28/5 var vår lille skatt beräknad. Några dagar innan dess ringde mäklaren oss och tipsade om ett hus som skulle läggas ut till försäljning. Hon frågade om vi var intresserade att titta på huset innan hon skulle lägga ut objektet på nätet, med tanke på att jag var beräknad att föda inom de närmsta dagarna. Vi tackade ja till att titta på huset, och gjorde det redan dagen efter samtalet. Det roliga är att jag känner husägarna sedan barnsben och de var alltid så snälla mot mig och syster när vi var mindre och knallade runt i byn. Bara man kom in i huset, kände man den positiva energin och både jag och Robin kunde se oss själva bo där. Samma kväll diskuterades det huruvida vi skulle lägga ett bud eller ej och det slutade med att vi lade ett bud. De tackade nej till budet (man måste ju försöka pruta :). Vi lade ytterligare ett bud som de tackade ja till, och de valde då att inte ha några fler visningar av huset och sälja till oss. De ville så gärna att en tös från byn skulle ha huset. Den 29/5, söndagen, skrevs kontrakt. Då var jag på BF+1. Inflyttning sker 26/8.
Dagen efter åkte jag till banken och fixade med papper till handpenningen. Hade då börjat få känningar om att något kunde vara på gång med förlossning. Mamma skjutsade mig till banken, då hon inte ville att jag skulle köra själv om det satte igång ordentligt.

På eftermiddagen den 30/5 (BF+2) började värkarna komma med jämna mellanrum. ca 7 minuter mellan varje värk. Helt klart uthärdligt. Satt ute under partytältet i Nymölla och lyssnade på musik och tog det lugnt och började klocka mina värkar, samtidigt som jag höll Robin uppdaterad om det när han var på jobbet. Robin slutade jobba vid 18 och kom ut till Nymölla där vi åt middag innan vi körde hem. Då hade jag ca 5-6 min mellan värkarna.
Vi var hemma vid 19:30 och värkarna kom tätare och tätare. Robin ringde in till förlossningen för att rådgöra. Då hade jag ca 4 min mellan varje värk. De sa att vi var välkomna in, men om jag kände för det kunde jag ta en dusch och avvakta lite till. Vi behövde inte ringa igen, utan det var bara att komma in när det började bli jobbigt. Jag och Robin tog en dusch, sedan satte vi oss en stund på balkongen. Då började jag plötsligt må illa och jag fick inte längre behålla maten jag tidigare ätit (sorry, too much details). Vi beslöt oss för att klä på oss och köra in till förlossningen.

Kl 22 blev jag inskriven och kom till rum 8. Räknade med att jag skulle bli hemskickad igen, för jag tänkte att jag nog bara var öppen 1-2cm. Nog fasen blev jag förvånad när de sa att jag var öppen 7cm och skulle föda inom några timmar. Lustgasen var det enda jag tog (inte ens på full styrka). Värkarna kom ännu tätare och till slut blev det dags att få ut bebis. Fyra krystvärkar senare fick jag min underbara son i famnen. Vilken lycka! Jag var nog ganska paff över att allt gick så snabbt att jag inte direkt uttryckte väldigt mycket känslor, mer än att jag var förvånad över hur "lätt" det var och hur snabbt det gick. Låg bara och tittade på vår lille Noah.

2011-05-31 kl 00:38 föddes vår lille Noah. 50 cm lång och 3330 gram. Totalt sedan inskrivningen tog det 2h och 38min att få ut underverket. Vi fick komma hem den 1/6 och det var oerhört skönt att få landa hemma.
Nu på tisdag (om två dagar) blir han 8 veckor gammal. Tiden går sååå snabbt! Han är ett riktigt charmtroll :)
Nedan följer några bilder.


Just nu har Robin semester. En vecka kvar.
Imorgon blir det en tripp till Ikea för att spana lite innan vi flyttar. Om vi kan komma på något särskilt vi vill ha.
Snart är det dags att packa ihop resten av sakerna här innan vi flyttar och tackar lägenheten för den tid vi haft.
På lördag vankas det bröllop mellan Marina & Rickard. Det blir med all säkerhet vackert!
Nu sover Noah i sin babysitter. Dags för mig att städa upp lite här, sedan tar jag nog och sätter mig och virkar lite. Faktiskt.

Ta hand om er.

//Helene. Numera fru åt Robin och mamma åt Noah.

RSS 2.0