Prövan

Idag blir ett mindre positivt inlägg publicerat.

Har den senaste veckan varit aningens nere. Men små ljusglimtar har gjort att jag orkat kämpa med ett hyfsat ärligt leende på läpparna iallafall. Pratade med Jennie häromdagen i telefon. Då brast allt. Jag grät ut, jag ville att någon skulle förstå. Det var inte meningen att min älskade syster skulle få höra allt, men alla känslorna bara vällde fram när hon frågade hur allt var med mig. Självklart vet jag att hon finns där för mig när jag än behöver henne. Jag saknar henne, ja gud vad jag saknar att ha henne här nere i Skåne jämt. Hon bor 52 mil ifrån mig nu. Pengarna och tiden sätter stopp för att vi inte ses så ofta.

Hon är nere i Skåne just nu. Anna är också med. Är så glad över att ha dom här!
I fredags kväll efter jobbet var det tänkt att jag skulle ut på Kristianstadsdagarna tillsammans med Esset. Jag hade dock inte orken till det, utan begav mig hem till Karin istället. Vi satt och drack kaffe och pratade tills klockan var 00:40. Det var otroligt givande diskussioner vi hade, och jag har saknat att umgås ensam med henne. Jennie och Anna anlände vid 01-tiden till Kristianstad. Vi stannade uppe en stund och pratade innan det var dags att sova.

På lördagen (igår) gick vi upp kl 10. Fixade till oss och körde ut till mammas jobb. Mamma och Pappa hade ingen aning om att Jennie & Anna skulle komma ner, så det blev en överraskning utan dess like när Jennie & Anna väntade utanför mammas jobb när hon slutade.

Vidare till Nymölla. Jennie & Anna körde in till stan och skulle handla presenter till Alice & Maja. (Jennys barn)
Jag och mamma körde upp till bromölla där pappa befann sig. Det var bilutställning och pappas tavla, som han skänkt, skulle auktioneras ut bland folket. Magnus Samuelsson (världens starkaste man samt let's dance-deltagare) Var på torget och höll i lite tävlingar etc. Pappas tavla gick för 12 000 kr. Bra pris! Jag kilade runt med pappas systemkamera som en tok för att få lite bra bilder.
Jag, Jennie, Anna & Mamma lunchade på Royal Thai. Efter utställningen var slut, körde vi tillbaka till Nymölla. Där blev vi sittande till 18:40. När jag väl kom hem igen, passade jag på att fräscha till mig inför kvällen. Jennie & Anna anlände också. De hade varit och handlat och fixade lite räkmackor till oss. Vi hade mysigt där på balkongen. Tända ljus, räkmackor och rosévin. Esset kom och gjorde oss sällskap senare. Vi fick åka med henne in till stan sen. Vi vandrade runt på stora torg, i öltältet. Pratade med folk, spanade och bara tog det lugnt. En tripp ner till Tivoliparken resulterade i att vi också fick se bandet Lillasyster spela. Tillbaka till stora torg igen. Där träffade jag Nicklas. Gud vad det var trevligt att träffa honom. Det var verkligen längesedan sist. Håller tummarna för att vi kan börja umgås lite mer och bli "kaffekärringar" :).. Vid 03:30 inatt var vi hemma igen. Esset var snäll och skjutsade hem oss. Tack!
Överlag en mycket trevlig kväll :)

Idag har vi sovit ut. Skönt!
Körde till Nymölla vid 14:30. Hem till Jenny med syrran och Anna och pratade ett tag. Trevlans.
Ikväll har vi grillat lax med lätt créme fraiche, gröna bönor, sallad och cous cous. Smarrigt!
Till förrätt blev det grillad haloumi på fransbröd.

Blev glad av att Henrik skickade meddelande och frågade vad jag hittade på. Han hade tydligen tråkigt. Jag ringde upp honom och pratade med honom ett tag, sa att jag eventuellt kunde komma hem till honom på lite kaffe senare.
När syrran o co. sedan hade bestämt att vi skulle grilla, skickade jag meddelande till Henrik och frågade om han ville grilla med oss. Fick inte svar tillräckligt snabbt, så jag provade ringa honom. inget svar. En stund senare ringde han upp och jag frågade om han kände för att komma ut till Nymölla. Han hade då precis varit och hämtat pizza, men att han kunde komma ut en runda efter han ätit upp. Tyvärr kom han inte, då han fick besök av en granne som erbjöd Whisky. Jag känner Henrik såpass väl att han inte kan tacka nej till Whisky, så han bad om ursäkt för att han inte kom.. hehe.. :).. Hoppas på att få njuta av hans sällskap snart igen iaf. Det är ju ett par veckor sedan nu.

Just nu är Jennie & Anna ute och går. Jag har nyss pratat en stund med Karin. Troligtvis ska vi ses imorgon kväll!

Ok, då var det dags att bege sig in på området som inte är särskilt positivt. Rubriken lyder: "JAG"

Jag har den senaste tiden fokuserat mest på jobbet, vilket har inneburit att jag bortprioriterat min psykiska hälsa, mina vänner och allt annat. Det känns inget vidare alls. I Nuläget känner jag att jag misslyckats med allt utom jobbet. Jag har fått Systemhandledarjobbet jag vill ha, jag har fått fast kontrakt efter sommaren (dock inte på butiken där jag vill jobba). Jag har insett att jag i princip kommer förlora på att ta kontraktet i Sölvesborg. Men det är ett jobb, det är ett fast jobb. Jag måste ta det. Det blir nog bra med tiden. Har räknat en del på ekonomin också på senare tid, med tanke på att jag planerar att köpa mig en ny bil. Får se hur det går med det. Men om jag bortser från allt det där med prylar, så borde jag tänka lite mer på hur jag själv mår själsligt. Det kan verkligen bli bättre på den fronten. När folk frågar hur det går med kärleken så vill jag mest försvinna ut i tomma intet. Jag vill verkligen inte ens berätta för någon hur misslyckad jag känner mig på den fronten. Jag är en person med känslor, jag vill ha trygghet, jag vill bilda mig familj och slå mig till ro. Folk säger att jag fortfarande är ung. Men vet ni vad? Jag blir inte yngre. En inre stress börjar sakteligen träda fram och det är en mindre trevlig känsla. Jag vill inte ha det där ytliga med någon. Även om jag kanske har det ibland så ger det inte mig den känsla av lycka jag vill ha. Det är bara få av er läsare som förstår vad jag menar på den punkten.

Utseendemässigt känns det väl ok ibland. Har fått många trevliga komplimanger om att jag gått ner i vikt. Visst, det har jag gjort, och det värmer att höra det. Jag är trots allt inte klar med min kamp ännu. Men i jakten på kärleken önskar jag att någon kunde se min personlighet. Döm mig inte efter utseendet. Döm mig efter personligheten. Jag vet att jag kan vara dubbelmoralisk själv på den punkten, men i grund och botten tror jag att de flesta är sådana. Kanske att jag finner någon senare, det får vi låta tiden utvisa, men ibland när man ser alla dessa lyckliga människor blir det så uppenbart hur ensam man egentligen är, vilket kan leda till att jag hamnar i dessa små perioder då jag inser att jag prioriterar fel.
Det är vid sådana tillfällen jag undrar vad jag gör för fel. Ibland är jag såpass självsäker att jag tillochmed börjar undra vad det är för fel på karlarna :-)

Nu vill jag inte vara negativ längre. Det är ingen svacka, det tillåter jag inte, men känslorna måste få komma ut på ett eller annat sätt.

Min älskade katt, Tussen, skulle imorgon fyllt 13 år. Det är snart 3 månader sedan jag förlorade mannen i mitt liv. Det är vissa stunder det verkligen sjunker in att han är borta. Jag får aldrig mer känna hans mjuka päls mot min hud, aldrig mer uppleva hans personlighet. Men hans kärlek kommer för alltid att finnas kvar i mitt hjärta och minne.

När jag lyssnar på låten "Somewhere over the rainbow" framförd av Eva Cassidy sjunker det även in att Jocke inte längre finns. Detta är ett år av prövan. Ett år som jag från början sa att det skulle vara ett förändringens år. Det är nu prövans år. Det krävs inte så mycket för att tårarna ska börja rulla ner för mina kinder. Jag hoppas jag blir starkare i mig själv snart igen.

Nu har jag bara en vecka kvar att jobba, sedan går jag på två veckors välbehövlig semester. Då ska jag ta två veckor av reflektioner. Jag ska träffa min älskade vän Lina. Avnjuta en drink eller två tillsammans med henne och bara prata och trivas. Jag saknar alla mina samtal och timmar tillsammans med Aleks. Jag vill även umgås mer själv med Karin. Vi har kommit närmre varann sedan vårt djupa samtal hemma hos mig för en tid sen. Jag vill även umgås med Henrik, få vara mig själv och lyssna på underbar musik. Det är så det är. Jag vill finna lyckan igen.

Jag vill finna mig själv.



Kommentarer
Postat av: Anna

Hej Helene!

Ibland är det just när man stannar upp lite grann mitt i allt annat som det bara kommer över en allting. Det blir lätt att fokusera på jobbet mitt i allt, för då måste man ju va fokuserad o då behöver man inte ha med de där jobbiga tankarna att göra. Förstår dig.

Jag håller med dig, jag trodde med 2009 skulle bli ett förändringens år med bra saker.

Men det blir ett år av prövan precis som du skriver.

Det där med sorg kan ta lång tid, man får låta det ta tid. Jag är inne i en ganska stor bearbetningsperiod just nu...



Om du vill o har lust så kan vi ta en fika hos dig el mig ngn dag.

Kram Anna

2009-07-13 @ 11:39:02
Postat av: Lotta

Hej min vän!



Vet du, du duger precis som du är, och den fina personlighet som du äger, är det inte många som har. Den lyser som solen, varm och vacker.



Vet hur jobbigt det är med att tänka på ekonomin. Det får jag också göra nu. Igår flyttade jag det mesta av möblerna. Mina två veckors semester har inneburit att städa och bära. Är trött nu. Ska höra om jag kan få en veckas semester i augusti eller september för att återhämta mig lite.



Även min blogg försvann, men nu har jag en ny.



Kram fina, fina Helene.

2009-07-16 @ 12:54:06
URL: http://blogg.passagen.se/lottasblogg/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0