Kärleken

Otroligt mycket har hänt sedan jag skrev sist.
Jag har blivit fast anställd på Systembolaget i Sölvesborg. Det känns bra att veta att man har ett jobb att gå till. Den ständiga oron är slut, och jag har äntligen kunnat (indirekt) be alfakassan fara åt piteå (annat ord för Helv*te). Även om jag saknar mina fantastiska kollegor i Bromöllabutiken, så fungerar det överlag ganska bra i Sölvesborg. Det gäller bara att säga ifrån vad man tycker och tänker, så löser sig allt.
Systemhandledarjobbet flyter på. Ännu är det ganska lugnt på den fronten, men efter årsskiftet blir det ett par projekt som jag ska ut och informera om, vilket innebär en del farande mellan butikerna i området.
Men ack, den största förändringen har jag inte ännu nämnt. Ok, är ni redo? Fasten your seatbelts..
Jag har minsann gått och hittat kärleken! (KRYSS I TAKET). Kärleken har jag dessutom hittat genom jobbet. En helt underbart charmig kille från Karlshamnsbutiken blev utlånad till vår butik i Sölvesborg. Som tur är hade jag kommit hem från Systemhandledarträffen i Stockholm dagen innan och var åter på jobbet den 28:e oktober.  Just denna dag var alltså killen från Karlshamnsbutiken utlånad till vår butik. Vi fnittrade o skämtade med varann hela dagen, för helt klart var han mycket intressant och charmig. När dagen var slut fick jag en jobbig känsla i magen när killen skulle ta tåget hem. Jag trodde inte jag skulle få träffa honom igen. Frågorna snurrade i huvudet. Vad tyckte han om mig? Är han singel? ska jag våga ta kontakt med honom? Det var verkligen intresse direkt från min sida. När jag & Rebecca stängde på kvällen nämnde Rebecca att hon såg att det var något märkligt mellan mig och killen. Jag frågade Rebecca om hon tyckte att det var stalking om jag skrev till honom på facebook.. hehe.. Jag & Rebecca skrattade gott åt detta och jag tog mig friheten att skriva till honom på facebook när jag kom hem. Detta var en onsdag.
Samma onsdag var jag och Henke ute på en kvällspromenad. Jag förklarade för Henke att jag verkligen hade förstått det hela med att jag kommer att leva singel resten av mitt liv. Jag hade börjat acceptera det.
Dagarna gick. Det blev lördag. Halloween. Efter lite turer till Nymölla och Gualöv begav jag mig åter hemåt. Av ren vana kollade jag min facebook. Han hade svarat!! klockan var då ca 01:30. Vi pratade online fram till kl 05:30. Det visade sig att det fanns intresse från hans sida också. På söndagen blev det en jäkla massa sms fram och tillbaka till denna killen. Han frågade om jag ville ses på torsdagen & fredagen och dricka lite vin och umgås. Givetvis ville jag detta. Det dröjde länge till torsdagen och vi hann prata oerhört mycket i telefon. Det kändes så rätt från första stund. Torsdagen kom. Trots att jag träffat honom förut så har jag aldrig förr varit så nervös som jag var den dagen. Allt gick som smort, milt sagt! Kärlek!.. Kvällen bestod av vin, mys och skratt. På fredagen var det bestämt. Vi är ett par. Overklig känsla, men det känns så otroligt rätt med honom och vi har redan diskuterat framtiden. Vi är helt eniga om hur den kommer se ut. Detta är lycka!
Just ja. Kärleken heter Robin ;-)
Han har nästlat sig in i mitt hjärta ordentligt och han kommer inte bort därifrån vare sig han vill eller inte. Hehe..
Han går fantastiskt väl ihop med mina vänner också, vilket är fantastico! Man kan inget annat än att älska Robin.
Det blir att vi ska spendera jul & Nyår tillsammans. Det lär bli mys.
Nu är jag hemma hos honom i Karlshamn, sitter och myser i hans soffan under tiden han lagar mat. Kycklingpaj.. Mumma!
Visst har man det bra? ;-)
Kärlek!
//Helene

RSS 2.0